Så drog då snöstormen Juno in och lamslog hela Boston. Vi har nog fått runt 50 centimeter snö, inga bilar förutom räddningsfordon får befinna sig på vägarna, butikerna och stängda och gatorna är så gott som tomma. Detta hindrade inte mig och Sofia från att bege oss ut och leka lite. Utan att veta den korrekta innebörden av en snöstorm skulle jag dock inte kalla Juno för en. Det man kan säga är egentligen att det har kommit väldigt mycket snö på väldigt kort tid. Samhället hinner liksom inte med att röja undan innan det kommer mer, men det har inte blåst och varit obehagligt what so ever. Dagen har alltså mestadels spenderats inomhus med en del plugg, häng och allmänt shit-chat!
Som ni ser är det helt folktomt på annars så busy Commonwealth Avenue. Lyckligtvis hade jag sparat mina termobyxor från vår skidresa, vilka kom väl till pass! Jag var lyckligare än en barnunge och sprang runt och kastade mig i snöhögarna! På vissa ställen fick Sofia hoppa upp på min rygg eftersom snön var för djup för henne att gå i!
Såhär kul kan man ha som 25-åring på en snowday! Vi var dock inte helt ensamma på gatorna och mötte förutom både 1, 2, 3, 4 och 5 bilar som hade fastnat en man på längdskidor. Louise hade lagt upp en video från Beacon Hill är människor åkte pulka, snowboard och skidor med för backen mitt i stan!
Välkommen hem till oss! Imorgon hoppas jag att de har lyckats röja undan lite av snön så att man kan gå ut och göra någonting. Känslan som infann sig ute på gatorna var någon av det märkligaste jag varit med om. En helt död storstad- kunde lika väl ha varit i en film!
(alla bilder är tagna av min roomie Sofia)