Det är mycket prat i dagens samhälle om att vara nöjd med vad man har och sluta sträva efter någon sorts objektiv perfektion (vad det nu är?). Misstolka nu inte vad jag försöker få fram, för jag är en helhjärtad anhängare av att finna ro och lycka i vad man har. Dock är gränsen till att ständigt vara på jakt efter nya utmaningar, kickar som utvecklar en och som lyfter en som person många gånger fin. Jag har många gånger stött på människor som ifrågasätter min gräns mellan att vara nöjd och att söka nya utmaningar. "Gräset är inte grönare på andra sidan Hanna", har jag fått höra allt för många gånger. Väldigt få gånger från personer vars åsikt jag faktiskt bryr mig om, men ändå. Mitt svar blir alltid detsamma: "det kan man inte veta förrän man har provat". Ibland är det inte alls grönare. Som min collegesemester i NC till exempel. Där var gräset ordagrant inte grönare. Men hur skulle jag kunna veta om jag aldrig hade åkt? Och andra gånger, då gräset faktiskt är grönare. Sedan kan man ju fråga sig vad man faktiskt menar med att gräset är grönare på andra sidan? Oavsett, under mitt år i Boston har jag känt att det inte har funnits någon annanstans där gräset hade kunnat vara grönare. Som ni säkert har förstått har jag trivts hur bra som helst och mitt utbytesår är ytterligare en erfarenhet jag lägger till på listan över utmaningar/kickar, snarare än jakten på lycka. Jag finner ofta att nya utmaningar leder till personlig utveckling och man lär sig ständigt nya saker och inte minst att uppskatta vad man har och vem man är. Under mitt år i Boston har jag nog aldrig känt mig mer stolt över att vara svensk. Jag kan skratta mig lycklig på andra sidan Atlanten med lite mer distans till många av de i-landsproblem som jag personligen tycker Sverige fightas med (senast i raden debatten om rätten till abort och samvetsfrihet som får mig att rasa inombords). Men i slutet på dagen är det så mycket jag uppskattar med Sverige och som jag stolt berättar för mina amerikanska vänner. Sverige är ett otroligt fint land med många sociala förmåner som amerikanare bara kan drömma om. Gratis skolgång och vård, föräldraledighet, lagstadgad rätt till semester, ja listan kan göras lång. Som jämförelse kan nämnas att de som studerar på Suffolk Law betalar $ 45 000 per år = $ 135 000 för en law degree. Och då ska man veta att Suffolk inte ens är någon speciellt högt ansedd law school. On top of detta har de redan betalat ungefär lika mycket för 4 år undergrad. Bara tanken på min gratis utbildning från fantastiska Lunds Universitet får mig att le!
Dessutom har min bild av svenskar förändrats. Jag har alltid tyckt att svenskar är ett trevligt och ärligt folk, men min goda bild har bara förstärkts. Många amerikanare som har träffat på svenskar tycker, förutom att alla är otroligt snygga, att de är trevliga, öppna och hjälpsamma. Dessutom läste jag nyligen en artikel om hur uppskattade svenskar är att göra business med. Vi upplevs som kreativa, pålitliga och hårt arbetande.
Så vart vill jag egentligen komma med allt detta då? Jo, first, ibland är gräset grönare på andra sidan. Enda sättet att ta reda på om det stämmer är att testa. Trots att man befinner sig på en gräsplätt som i stunden känns som den grönaste på jorden, är det en himla härlig känsla att veta att det bara berikar ens liv och utvecklar en som person mer än något annat hade kunnat göra. Second, genom att kolla läget på andra sidan lär man sig att uppskatta vad man har och vart man kommer ifrån så otroligt mycket mer. Det dröjer inte någon längre stund innan jag berättar att jag är från Sverige när jag stöter på nya människor. Varje gång blir jag lite varm i hjärtat när jag ser folks glada reaktioner och insikten om att vara stolt som svensk har verkligen slagit mig med full kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar