New York City

Då sitter jag för sista gången på länge på bussen från New York till Boston. Jag och Emelie bytte ryggläge på Bahamas mot långa steget före i New York för ett par dagar innan hon åkte hem i fredags. Vi hade även planerat in det så att vi hann med att träffa mamma, min moster Mary och kusin Emma då de var på besök hos Stina. Dagarna i New York bestod mest av häng blandat med lite shopping och mat. Jag inser att jag verkligen inte kunde ha fått ett bättre avslut på min tid i USA än att spendera den med min älskade syster och bästa vän i världens kanske bästa stad!

Trots att New York är en stad med hög puls och mycket människor blir jag lika kär i den varje gång jag kommer dit. Jag hoppas att jag en dag har anledning att komma tillbaka för en längre tid och trots att jag inte har någon konkreta plan på hur detta skulle bli möjligt så går min hjärna på högvarv just nu för att lista ut ett sätt.

Jag har varit lite dålig på att fota i New York, men här kommer i alla fall lite!

I torsdags visade de Rangers mot Tampa Bay i Stanley Cup slutspelet i Bryant Park. Jag och Emelie var där och tittade två perioder innan det blev det för kallt för att sitta ute! Tyvärr förlorade Rangers i sudden, men det var verkligen coolt att sitta utomhus mitt på Manhattan och titta på hockey! 

Förenad med min älskade lillasyster på mysiga Elizabeth Street i Solo! Finner inte ord för hur glad hon gör mig! 

Jag och Emelie spenderade även en förmiddag på 9/11 museet. Det var verkligen mäktigt och man hade kunnat gå där inne en hel dag. Jag vet egentligen inte varför, men av någon anledning har 9/11 etsat sig fast hos mig och jag känner mig på något vis berörd. Alltså mer så än andra hemska saker som händer runt om i världen. "No day shall erase you from the memory of time" står över en hel vägg inne på museet.  

Nu blir det alltså hem till Boston i två dagar innan jag jag flyger mot Sverige på tisdag. Ikväll ska jag träffa upp min italienske vän Manuel och imorgon blir det häng med min tyska vän Jana. Lite tråkigt såklart att säga hej då till fina vänner jag har träffat under mitt år, men förhoppningsvis ses vi någon gång i framtiden!

Bahamas

Då var nästa sista dagen på Bahamas kommen och imorgon lyfter vi mot sista destinationen- NYC. Bahamas har bjudit på allt man kan önska av en semester- sol, bad, relaxing och god mat i gott sällskap! Dagarna har för det mesta varit väldigt lugna och tillbringats på olika stränder runt om ön. Vår favorit var i slutändan Love Beach som var en liten pittoresk strand med nästan inget folk och lite skön Bahamas musik-musik i bakgrunden. Två av dagarna spenderade vi på ett hotell som också hade en helt fantastisk strand men som av förklarliga skäl var lite mer busy. Vi testade också på Jankonoo Beach som ligger precis där kryssningsfartygen kommer in. Detta var vår minsta favorit eftersom den kändes ganska turistig. 

Vi har bott i ett bostadsområde som heter Sandyport Village, hemma hos en kvinna (via airbnb) och blivit så otroligt väl omhändertagna. Debbie har delat med sig av alla tips om ön, tagit oss på sigtseeing-turer och sett till att det har funnit nybryggt kaffe på morgonen! Vi kunde inte ha fått ett bättre hem på vår semester. 

Här kommer en liten bildbomb från Bahamas- enjoy! 

Good times på Cable Beach på hotel Melia!!

En av kvällarna spenderade vi på Paradise Island och inne på Altantis som är ett enormt hotell! Där låg några helt ok yachter som vi bara var tvungna att fota. 

 

Underbara Love Beach!

Jag inne på Atlantis!

Typiska små daquiri-shacks på Bhamas! 

Thai till middag! 

Love Beach igen! Bilden gör inte stranden rättvisa då där var så mycket vackrare än det ser ut! 

Miami

Då var vi på resande fot! Första stoppet var Miami Beach där vi tillsammans med Linda spenderade fyra dagar. Dagarna i Miami såg ungefär likadana ut med morning workout, frulle på balkongen och sedan stranden hela dagen innan dagarna avslutatdes med middag och möjligen lite shopping. 

Miami är verkligen ett underligt ställe. Det kryllar av diverse olika folk, allt från ungdomar som festar dagarna långa till barnfamiljer och pensionärer. Sist vi var i Miami med familjen för några år sedan kommer jag ihåg att jag inte var överförtjust, så jag tänkte att denna gången skulle få bli lite av Miami's andra chans. Tyvärr måste jag säga att min bild inte direkt har förändrats. Restaurangerna på Ocean Drive påminde mig mest om Turkiet med alla inkastare och gratis shots hit och dit. Vi höll oss mest undan detta turiststråk, men beachen är ju liksom precis där.. Dessutom var det väldigt mycket alger i vattnet och stranden var inte alls så fin som varken på Aruba eller på Costa Rica. Usch, nu känner jag mig nästan lite hemsk som sitter här och klagar på min semester i Miami. Vi har trots allt haft fyra underbara dagar och vädret tillsammans med världens bästa sällskap gjorde Miami till ett perfekt första stop på vår resa. 

I tisdags skiljdes vi så åt och Linda begav sig tillbaka till Boston medan jag och Emelie flög vidare till Nassau på Bahamas. Här befinner vi oss alltså för tillfället, och om jag klagade lite på Miami så är Bahamas raka motsatsen. Här är fantastiskt vackert och man känner till skillnad från busy Miami att man är på semester (granny-varning, jag vet!). Stay tuned, det kommer massa mer från Bahamas i nästa inlägg!  

Miami beach är inte så dumt ändå! Första dagen var för övrigt väldigt speciell då vi efter halva dagen insåg att vi hade hamnat på gay-stranden mellan 12 och 13 gatan. Vart vi än vände oss såg vi inget annat tjejgäng på tre, men vi låg kvar ändå- mycket intressant. 

Liten teaser, men Bahamas går inte att jämföra med Miami! 

Middagen bjöd på fish taco inne i Nassau på en restaurang som låg precis utmed vattnet!

Kvällens solnedgång från restaurangen där vi käkade!

Solnedgången från Hotel Hilton där vi gick in för att njuta av den allra sista solen på deras strand! Hur vackert? 

Jag lovar att jag har massa mer att bjuda på från Bahamas så titta tillbaka om några dagar!

Kärt återseende

Ni vet känslan när det bara spritter i kroppen och det känns som att man går på moln. Exakt så kände jag när jag skulle hämta upp Emelie på South Station i onsdags. Jag liksom skuttade fram och leendet som spred sig i mitt ansikte när jag såg henne komma av bussen var obeskrivligt. Detta måste låta som någon klychig kärlekshistoria, men det är det ju faktiskt på sätt och vis! 

Nu har vi spenderat två dagar tillsammans i Boston med häng och upp-catchande. Våren kom aldrig till Boston i år, utan det gick från vinter till sommar. Vi hade 28 grader i tisdags och då strosade vi bara runt ute vid Harvard och sedan in mot stan. Vi åt en långlunch på Tatte på Charles Street innan vi mötte upp Linda och Sebastian i Boston Common och avslutade dagen med middag på Hillstone. I onsdags blev det lite shopping på Newbury och sedan middag och en drink ute innan vi begav oss hemåt för att packa inför Miami. I skrivandets stund sitter vi på Logan och väntar på att boarda flyget mot Florida. Jag har säkert skrivit om det innan, men nu blir det i vilket fall som helst 4 dagar i Miami där Linda kommer vara med innan jag och Emelie drar vidare till Bahamas, Nassau i 5 dagar innan vi avslutar med några dagar i NYC. Det ska bli så himla skönt att komma ner till lite sol och värme och sällskapet kunde omöjligt ha varit bättre. Samtidigt som jag inser att min tid i Boston börjar lida mot sitt slut har jag insett att det inte kunde sluta finare!

Sist vi var ute och reste blev det NYC! Nu laddar vi om för Miami och Bahamas och återigen en favorit i repris, NYC! 

  

Snart är hon här!

Mitt utbytesår i Boston kunde omöjligt ha slutat på ett bättre sätt. Ikväll kommer min allra bästa och längsta vän- Emelie på besök. Vi kommer att spendera några dagar in Boston innan vi flyger ner till Miami. Linda hänger också med till Miami och det ska verkligen bli så kul att vi alla tre åker. Efter Miami drar jag och Emelie vidare till Bahamas i en vecka innan resan avslutas hos Stina i NYC. Efter NYC har jag bara några få dagar kvar att packa ihop mitt liv innan jag beger mig mot Sverige igen. 

Idag har jag massa saker att fixa innan jag ska hämta upp Emelie ikväll. Trots att bloggens fasad mest bjuder på roligheter, resor och annat skoj så måste även jag tvätta, städa och fixa med annat. Fick ett mejl om att jag hade minus på mitt numera nerstängda amerikanska bankkonto- oops.. Lika bra att fixa på en gång så att inte popon kommer efter mig! Ska även möta upp Linda och fixa lite småsaker nere i stan. Det är så många småsaker som man inte riktigt tänker på som måste fixas när man liksom helt avslutar ett kapitel i livet.

Det är alltså denna pinglan jag väntar på! Kan inte förstå att det har gått nästan 9 månader sedan vi sågs senast. Det är väl små saker som sådana som tyder på riktig vänskap- det spelar liksom ingen roll, allt kommer ändå kännas som att det var igår! 

 

Om att vara svensk

Det är mycket prat i dagens samhälle om att vara nöjd med vad man har och sluta sträva efter någon sorts objektiv perfektion (vad det nu är?). Misstolka nu inte vad jag försöker få fram, för jag är en helhjärtad anhängare av att finna ro och lycka i vad man har. Dock är gränsen till att ständigt vara på jakt efter nya utmaningar, kickar som utvecklar en och som lyfter en som person många gånger fin. Jag har många gånger stött på människor som ifrågasätter min gräns mellan att vara nöjd och att söka nya utmaningar. "Gräset är inte grönare på andra sidan Hanna", har jag fått höra allt för många gånger. Väldigt få gånger från personer vars åsikt jag faktiskt bryr mig om, men ändå. Mitt svar blir alltid detsamma: "det kan man inte veta förrän man har provat". Ibland är det inte alls grönare. Som min collegesemester i NC till exempel. Där var gräset ordagrant inte grönare. Men hur skulle jag kunna veta om jag aldrig hade åkt? Och andra gånger, då gräset faktiskt är grönare. Sedan kan man ju fråga sig vad man faktiskt menar med att gräset är grönare på andra sidan? Oavsett, under mitt år i Boston har jag känt att det inte har funnits någon annanstans där gräset hade kunnat vara grönare. Som ni säkert har förstått har jag trivts hur bra som helst och mitt utbytesår är ytterligare en erfarenhet jag lägger till på listan över utmaningar/kickar, snarare än jakten på lycka. Jag finner ofta att nya utmaningar leder till personlig utveckling och man lär sig ständigt nya saker och inte minst att uppskatta vad man har och vem man är. Under mitt år i Boston har jag nog aldrig känt mig mer stolt över att vara svensk. Jag kan skratta mig lycklig på andra sidan Atlanten med lite mer distans till många av de i-landsproblem som jag personligen tycker Sverige fightas med (senast i raden debatten om rätten till abort och samvetsfrihet som får mig att rasa inombords). Men i slutet på dagen är det så mycket jag uppskattar med Sverige och som jag stolt berättar för mina amerikanska vänner. Sverige är ett otroligt fint land med många sociala förmåner som amerikanare bara kan drömma om. Gratis skolgång och vård, föräldraledighet, lagstadgad rätt till semester, ja listan kan göras lång. Som jämförelse kan nämnas att de som studerar på Suffolk Law betalar $ 45 000 per år = $ 135 000 för en law degree. Och då ska man veta att Suffolk inte ens är någon speciellt högt ansedd law school. On top of detta har de redan betalat ungefär lika mycket för 4 år undergrad. Bara tanken på min gratis utbildning från fantastiska Lunds Universitet får mig att le!   

Dessutom har min bild av svenskar förändrats. Jag har alltid tyckt att svenskar är ett trevligt och ärligt folk, men min goda bild har bara förstärkts. Många amerikanare som har träffat på svenskar tycker, förutom att alla är otroligt snygga, att de är trevliga, öppna och hjälpsamma. Dessutom läste jag nyligen en artikel om hur uppskattade svenskar är att göra business med. Vi upplevs som kreativa, pålitliga och hårt arbetande.

Så vart vill jag egentligen komma med allt detta då? Jo, first, ibland är gräset grönare på andra sidan. Enda sättet att ta reda på om det stämmer är att testa. Trots att man befinner sig på en gräsplätt som i stunden känns som den grönaste på jorden, är det en himla härlig känsla att veta att det bara berikar ens liv och utvecklar en som person mer än något annat hade kunnat göra. Second, genom att kolla läget på andra sidan lär man sig att uppskatta vad man har och vart man kommer ifrån så otroligt mycket mer. Det dröjer inte någon längre stund innan jag berättar att jag är från Sverige när jag stöter på nya människor. Varje gång blir jag lite varm i hjärtat när jag ser folks glada reaktioner och insikten om att vara stolt som svensk har verkligen slagit mig med full kraft.