Miami

Då var vi på resande fot! Första stoppet var Miami Beach där vi tillsammans med Linda spenderade fyra dagar. Dagarna i Miami såg ungefär likadana ut med morning workout, frulle på balkongen och sedan stranden hela dagen innan dagarna avslutatdes med middag och möjligen lite shopping. 

Miami är verkligen ett underligt ställe. Det kryllar av diverse olika folk, allt från ungdomar som festar dagarna långa till barnfamiljer och pensionärer. Sist vi var i Miami med familjen för några år sedan kommer jag ihåg att jag inte var överförtjust, så jag tänkte att denna gången skulle få bli lite av Miami's andra chans. Tyvärr måste jag säga att min bild inte direkt har förändrats. Restaurangerna på Ocean Drive påminde mig mest om Turkiet med alla inkastare och gratis shots hit och dit. Vi höll oss mest undan detta turiststråk, men beachen är ju liksom precis där.. Dessutom var det väldigt mycket alger i vattnet och stranden var inte alls så fin som varken på Aruba eller på Costa Rica. Usch, nu känner jag mig nästan lite hemsk som sitter här och klagar på min semester i Miami. Vi har trots allt haft fyra underbara dagar och vädret tillsammans med världens bästa sällskap gjorde Miami till ett perfekt första stop på vår resa. 

I tisdags skiljdes vi så åt och Linda begav sig tillbaka till Boston medan jag och Emelie flög vidare till Nassau på Bahamas. Här befinner vi oss alltså för tillfället, och om jag klagade lite på Miami så är Bahamas raka motsatsen. Här är fantastiskt vackert och man känner till skillnad från busy Miami att man är på semester (granny-varning, jag vet!). Stay tuned, det kommer massa mer från Bahamas i nästa inlägg!  

Miami beach är inte så dumt ändå! Första dagen var för övrigt väldigt speciell då vi efter halva dagen insåg att vi hade hamnat på gay-stranden mellan 12 och 13 gatan. Vart vi än vände oss såg vi inget annat tjejgäng på tre, men vi låg kvar ändå- mycket intressant. 

Liten teaser, men Bahamas går inte att jämföra med Miami! 

Middagen bjöd på fish taco inne i Nassau på en restaurang som låg precis utmed vattnet!

Kvällens solnedgång från restaurangen där vi käkade!

Solnedgången från Hotel Hilton där vi gick in för att njuta av den allra sista solen på deras strand! Hur vackert? 

Jag lovar att jag har massa mer att bjuda på från Bahamas så titta tillbaka om några dagar!

Kärt återseende

Ni vet känslan när det bara spritter i kroppen och det känns som att man går på moln. Exakt så kände jag när jag skulle hämta upp Emelie på South Station i onsdags. Jag liksom skuttade fram och leendet som spred sig i mitt ansikte när jag såg henne komma av bussen var obeskrivligt. Detta måste låta som någon klychig kärlekshistoria, men det är det ju faktiskt på sätt och vis! 

Nu har vi spenderat två dagar tillsammans i Boston med häng och upp-catchande. Våren kom aldrig till Boston i år, utan det gick från vinter till sommar. Vi hade 28 grader i tisdags och då strosade vi bara runt ute vid Harvard och sedan in mot stan. Vi åt en långlunch på Tatte på Charles Street innan vi mötte upp Linda och Sebastian i Boston Common och avslutade dagen med middag på Hillstone. I onsdags blev det lite shopping på Newbury och sedan middag och en drink ute innan vi begav oss hemåt för att packa inför Miami. I skrivandets stund sitter vi på Logan och väntar på att boarda flyget mot Florida. Jag har säkert skrivit om det innan, men nu blir det i vilket fall som helst 4 dagar i Miami där Linda kommer vara med innan jag och Emelie drar vidare till Bahamas, Nassau i 5 dagar innan vi avslutar med några dagar i NYC. Det ska bli så himla skönt att komma ner till lite sol och värme och sällskapet kunde omöjligt ha varit bättre. Samtidigt som jag inser att min tid i Boston börjar lida mot sitt slut har jag insett att det inte kunde sluta finare!

Sist vi var ute och reste blev det NYC! Nu laddar vi om för Miami och Bahamas och återigen en favorit i repris, NYC! 

  

Snart är hon här!

Mitt utbytesår i Boston kunde omöjligt ha slutat på ett bättre sätt. Ikväll kommer min allra bästa och längsta vän- Emelie på besök. Vi kommer att spendera några dagar in Boston innan vi flyger ner till Miami. Linda hänger också med till Miami och det ska verkligen bli så kul att vi alla tre åker. Efter Miami drar jag och Emelie vidare till Bahamas i en vecka innan resan avslutas hos Stina i NYC. Efter NYC har jag bara några få dagar kvar att packa ihop mitt liv innan jag beger mig mot Sverige igen. 

Idag har jag massa saker att fixa innan jag ska hämta upp Emelie ikväll. Trots att bloggens fasad mest bjuder på roligheter, resor och annat skoj så måste även jag tvätta, städa och fixa med annat. Fick ett mejl om att jag hade minus på mitt numera nerstängda amerikanska bankkonto- oops.. Lika bra att fixa på en gång så att inte popon kommer efter mig! Ska även möta upp Linda och fixa lite småsaker nere i stan. Det är så många småsaker som man inte riktigt tänker på som måste fixas när man liksom helt avslutar ett kapitel i livet.

Det är alltså denna pinglan jag väntar på! Kan inte förstå att det har gått nästan 9 månader sedan vi sågs senast. Det är väl små saker som sådana som tyder på riktig vänskap- det spelar liksom ingen roll, allt kommer ändå kännas som att det var igår! 

 

Om att vara svensk

Det är mycket prat i dagens samhälle om att vara nöjd med vad man har och sluta sträva efter någon sorts objektiv perfektion (vad det nu är?). Misstolka nu inte vad jag försöker få fram, för jag är en helhjärtad anhängare av att finna ro och lycka i vad man har. Dock är gränsen till att ständigt vara på jakt efter nya utmaningar, kickar som utvecklar en och som lyfter en som person många gånger fin. Jag har många gånger stött på människor som ifrågasätter min gräns mellan att vara nöjd och att söka nya utmaningar. "Gräset är inte grönare på andra sidan Hanna", har jag fått höra allt för många gånger. Väldigt få gånger från personer vars åsikt jag faktiskt bryr mig om, men ändå. Mitt svar blir alltid detsamma: "det kan man inte veta förrän man har provat". Ibland är det inte alls grönare. Som min collegesemester i NC till exempel. Där var gräset ordagrant inte grönare. Men hur skulle jag kunna veta om jag aldrig hade åkt? Och andra gånger, då gräset faktiskt är grönare. Sedan kan man ju fråga sig vad man faktiskt menar med att gräset är grönare på andra sidan? Oavsett, under mitt år i Boston har jag känt att det inte har funnits någon annanstans där gräset hade kunnat vara grönare. Som ni säkert har förstått har jag trivts hur bra som helst och mitt utbytesår är ytterligare en erfarenhet jag lägger till på listan över utmaningar/kickar, snarare än jakten på lycka. Jag finner ofta att nya utmaningar leder till personlig utveckling och man lär sig ständigt nya saker och inte minst att uppskatta vad man har och vem man är. Under mitt år i Boston har jag nog aldrig känt mig mer stolt över att vara svensk. Jag kan skratta mig lycklig på andra sidan Atlanten med lite mer distans till många av de i-landsproblem som jag personligen tycker Sverige fightas med (senast i raden debatten om rätten till abort och samvetsfrihet som får mig att rasa inombords). Men i slutet på dagen är det så mycket jag uppskattar med Sverige och som jag stolt berättar för mina amerikanska vänner. Sverige är ett otroligt fint land med många sociala förmåner som amerikanare bara kan drömma om. Gratis skolgång och vård, föräldraledighet, lagstadgad rätt till semester, ja listan kan göras lång. Som jämförelse kan nämnas att de som studerar på Suffolk Law betalar $ 45 000 per år = $ 135 000 för en law degree. Och då ska man veta att Suffolk inte ens är någon speciellt högt ansedd law school. On top of detta har de redan betalat ungefär lika mycket för 4 år undergrad. Bara tanken på min gratis utbildning från fantastiska Lunds Universitet får mig att le!   

Dessutom har min bild av svenskar förändrats. Jag har alltid tyckt att svenskar är ett trevligt och ärligt folk, men min goda bild har bara förstärkts. Många amerikanare som har träffat på svenskar tycker, förutom att alla är otroligt snygga, att de är trevliga, öppna och hjälpsamma. Dessutom läste jag nyligen en artikel om hur uppskattade svenskar är att göra business med. Vi upplevs som kreativa, pålitliga och hårt arbetande.

Så vart vill jag egentligen komma med allt detta då? Jo, first, ibland är gräset grönare på andra sidan. Enda sättet att ta reda på om det stämmer är att testa. Trots att man befinner sig på en gräsplätt som i stunden känns som den grönaste på jorden, är det en himla härlig känsla att veta att det bara berikar ens liv och utvecklar en som person mer än något annat hade kunnat göra. Second, genom att kolla läget på andra sidan lär man sig att uppskatta vad man har och vart man kommer ifrån så otroligt mycket mer. Det dröjer inte någon längre stund innan jag berättar att jag är från Sverige när jag stöter på nya människor. Varje gång blir jag lite varm i hjärtat när jag ser folks glada reaktioner och insikten om att vara stolt som svensk har verkligen slagit mig med full kraft.       

Martha's Vineyard

Hallå där! Då kryper sig mitt utbytesår i Boston så sakta mot sitt slut. Idag lämnade jag officiellt in min sista assignment i skolan och jag är nu klar med alla lektioner på Suffolk University Law School. Det ska jag och min tyska vän Jana fira ikväll med dinner och drinkar!

Förra helgen spenderades som ni vet ute på Martha's Vineyard som är en ö utanför Cape Cod. Vilket ställe säger jag bara! Trots att ön precis håller på att vakna till liv efter vinterdvalan så var där så otroligt vackert och fridfullt. Det var den typiska New England stilen och allt kändes så okomplicerat! Vi bodde i en liten mysig by som hette Edgartown, men vi hyrde bil en av dagarna och tog oss runt till de andra små ställena på ön också! Tyvärr var det en väldigt kall helg med runt 10 grader, men som tur var sken solen så vi spenderade den mesta tiden utomhus. Martha's Vineyard vill jag gärna åka tillbaka till och jag kan verkligen rekommendera alla som åker till Boston-området och som letar efter något lite udda att göra att åka dit. 

Första kvällen spenderades med havsutsikt och god mat och dryck. Vi bara satt och umgicks hela kvällen över rosévin innan vi gick tillbaka till vårt hotell.

Frulle på ett äkta amerikanskt ställe!

Järn-gänget på vackra Martha's Vineyard!

Superhärlig bild som sammanfattar helgen på bästa sätt. Ni kan säkert bara tänka er hur vackert det var i verkligheten! 

Sista dagen stoppade vi på en alpacka-farm till Lindas, Arvids och Louises stora förtjusning. Jag som inte är någon större djurvän tyckte det var kul i några minuter, men sedan hade jag fått nog. Denna bilden har vi skrattat åt så himla mycket- hur mycket underbett kan man ha liksom?

Deep Thoughts

Jag tror aldrig jag har reflekterat över mitt liv så mycket som jag har gjort på senaste tiden. Som jag skrev i ett tidigare inlägg brukar mitt liv för det mesta rusa fram i 110, men under större delen av våren har jag haft det väldigt lugnt. Detta har gjort att jag har haft mycket mer tid att tänka på saker som annars faller i skymundan. Precis som jag skrev tidigare känner jag mig så otroligt lyckligt lottad som får chansen att spendera ett år i Boston och mitt liv är verkligen på topp just nu. Samtidigt som jag verkligen försöker leva i nuet och suga in varje ögonblick så är jag så himla exalterad över vad som väntar mig när jag kommer hem. Jag kan liksom inte vänta på vad livet näst har att erbjuda mig.

Tänkandet har även fått mig att inse väldigt mycket om mig själv och hur jag vill att min omgivning ska se ut. Jag känner att jag har "lärt känna" mig själv mycket bättre och jag vet vad jag står och vad som är viktigt för mig på många plan i livet. Jag tänker nästan dagligen på hur glad jag är över de människor som står mig nära och vad de betyder för mig. Det är kanske fel att säga att jag är en tjej som inte har så många vänner, för det skulle jag verkligen säga att jag har. Men jag har väldigt få kompisar som jag genuint bryr mig om och som jag känner bryr sig om mig. Jag har verkligen insett vikten av att lägga energi på människor som ger energi tillbaka och jag är inte rädd för att ta avstånd i situationer jag inte känner mig bekväm i. 

Eftersom jag tidigare var i ett långt förhållande är det först på senaste jag har kunnat lägga all min energi på mig själv och göra exakt vad jag vill utan att behöva tänka på någon annan. Detta var en väldigt ovan känsla i början, men jag tror att det har gett mig möjlighet att vara lite egoistisk och fundera över vad som är viktigt för mig och vad jag bryr mig om på ett helt annat sätt.  

Nu blev det väldigt emotionellt här, men jag känner att jag måste få dela med mig av mina tankar och funderingar. Bloggen kommer nu övergå i sin vanliga form : )     

Marathon Monday

I måndags gick det 119 Boston Marathon av stapeln och trots att regnet stod som spön i backen var det en folkfest utan dess like. I år var det två år sedan bombningarna vid mållinjen inträffade och det märktes att säkerheten var högsta prio. Hela Bostons polisstyrka måste ha varit inkallad trots att det var Patriots Day som är en helgdag här borta. Jag, Linda, Arvid och Louise tog en paus i plugget och fick se ett myller av löpare precis innan de svängde upp på upploppet på Boylston street. Eftersom det regnade var det inte så roligt att stå ute, men vi var ju så klart tvungna att ha upplevt maratonet! För övrigt har jag nu bestämt mig för att jag en dag ska springa ett marathon. Så himla ballt liksom! 

Här går löparna i mål mitt på Boylston Street. Bilden tog jag medan jag och Linda promenerade hem till henne för att laga tacos dagen innan marathonet gick av stapeln. 

I övrigt har våren äntligen kommit till Boston och jag har invigt både ballerinaskorna och klänning i bara ben. Idag på lunchen lyxade vi till det med lite frozen yoghurt medan vi satt ute och lapade lite sol. Jag avslutade sedan dagen med en löptur innan jag checkade ut. Inser dock att jag har en bit kvar till det där marathonet : ) haha!  

Äntligen har våren hittat till Boston och träden utanför mitt blommar för fullt! 

Till helgen ska jag, Linda, Arvid och Louise åka ut till Martha's Vineyard som är en ö utanför Cape Cod. Det blir nog mest allmänt chill skulle jag tro, men det ska i alla fall bli väldigt mysigt. Det ska tydligen vara en sådan där grej man bara måste ha gjort om man har bott i Boston. Lovar att uppdatera er mer efter helgen! 

Montreal

Sådär, nu är jag på banan igen. Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, men det har helt enkelt varit annat som har kommit emellan. Förra helgen åkte jag och Linda till Montreal för att hälsa på våran kompis Kajsa som pluggar på McGill University. Jag hade egentligen inte så mycket förväntningar på resan, utan det skulle mest bli roligt att träffa Kajsa igen. Montreal visade sig dock vara en urball stad. Alla människor var väldigt hippa och jag var tvungen att fråga mig själv om jag hade fått någon slags distans till hur människor egentligen klär sig och ser ut efter att ha bott i ett väldigt mainstream Boston. Amerikanare är väl inte direkt kända för att ha bra stil, vilket jag under mitt år här i Boston återigen har fått bekräftat. Montreal kändes snarare precis som NYC där man ser snygga människor överallt och där folk klär sig exakt hur de vill. Min balla syster hade passat perfekt in på Montreals gator! I Montreal blev det en del shopping, lite hiking upp på Mount Real (varifrån staden har fått sitt namn) och allmänt häng i Kajsas kollektiv. Det var två väldigt nöjda tjejer som satte sig på flyget tillbaka mot Boston på måndagen.

Resten av veckan har sedan gått åt till skolan. Jag, Linda och Arvid håller på att utforma en IP-strategi i en av våra klasser till en start-up inom musikbranschen. Det är väldigt intressant, men alla tre är ganska trötta på skolan, vilket har lett till att projektet går sakta framåt. Nåväl, vi ska nog ta oss i mål innan tisdag och efter det är jag i princip klar i skolan.  

Denna helgen har varit hyffsat lung. I fredags var jag och min tyska kompis Jana ute och drack lite drinkar och sedan spenderades lördagen med brunch, häng och löpning innn jag somnade på Lindas soffa. Idag ska jag träna lite och sedan blir det nog att möta upp Linda igen. Vi har skapat en "last-times" lista där vi har skrivit ner alla restauranger och så som vi måste gå till en gång till innan vi åker hem. Förhoppningsvis bockar vi av någonting på listan ikväll. 

I övrigt är det Marathon monday imorgon då Boston Marathon går av stapeln. Staden kryllar av folk och gatorna har börjat spärras av allt efter som. Jag ska ut och titta så jag lovar att uppdatera er senare! 

Jag och Kajsa på Montreals gator. Vi hade fint väder men som ni ser blåste det en del. Söndagen innan vi åkte hem var det dock 22 grader och vi chillade ute hela dagen. 

Ball street art på Montans gator. Jag och Linda chillar med lite kaffe! 

Finfin burgare. Jag och Linda har ju lyckats bli lite av experter på burgare och denna satt mycket fint!

Härliga Kajsa och jag på språng genom en park mitt i stan!

Och så jag och min andra hälft. Gillar denna bilden på oss så himla mycket. Den är tagen på ett ställe där vi var och käkade brunch som var ashäftigt. Det var cool inredning och stämningen var helt enkelt på topp!  

Vacay-mode

Hallå där! Hoppas ni har haft en skön påsk? Jag brukar vanligtvis tycka att påsken är en ganska mysig högtid, men i år har den gått obemärkt förbi. Amerikanare firar inte direkt påsk så denna helgen har varit precis som vilken annan helg. I vår familj har vi alltid haft en tradition av att leta påskägg. Man kan ju fråga sig om man någonsin blir för gammal för det, men i vår familj verkar svaret på den frågan vara nej. Påskäggsletandet innebär att mamma drar runt ett garnnystan (obs, samma nystan varje år) i hela huset som jag och Stina sedan får följa under stolar, runt toalettstolen, ner i källaren innan vi slutligen når ägget. I år var första året någonsin som denna tradition inte följdes. Jag glömmer aldrig året jag befann mig på High School och mamma lämpligt hade skickat med mina stackars kusiner som kom på besök över påsken garnnystanet. De ordnade snyggt jakten på vårt hotell i NYC, vilket innebar att jag även de året fick mitt påskägg. Trots att vi nu inte firade påsken måste jag erkänna att jag saknade garnnystanet och påskäggsletandet. 

Så vad händer annars? I måndags åkte Johanna hem och jag blev därmed ensam för första gången på väldigt länge. Jag vet inte varför, jag är ju ganska van vid att vara själv, men det blev väldigt påtagligt denna gången. Jag kastades helt plötsligt tillbaka till verkligheten och påmindes om att jag ju faktiskt har en skola att sköta också. Jag får motvilligt erkänna att jag har fastnat i något slags vacation-mode, och jag har hela veckan haft stora problem med att få någonting gjort över huvud taget. Detta i samklang med att jag är ganska opepp på skolan i allmänhet var absolut ingen lyckad kombo. Som tur är sticker ju jag och Linda till Montreal över helgen så där kommer jag säkert känna mig som vanligt igen : P man brukar väl säga att man ska göra det man är bra på?! Efter Montreal har jag bara två veckor kvar i skolan så det ska jag väl lyckas ta mig igenom.

Vi hörs! 

p.s lovar att försöka bli bättre bättre med bilder! 

Break

Ursäkta lite dålig uppdatering här på bloggen! Eftersom jag har haft (och fortfarande har) fina vänner på besök, så har jag haft lite andra prioriteringar. I förra veckan mötte jag upp Johanna och Emma i NYC och vi spenderade måndag - torsdag där. Det blev en massa turistande blandat med 25-års firande och god mat. Efter NYC åkte vi sedan till Boston som bjöd på outlet-äventyr och mysigt häng. Emma åkte hem igår, men Johanna stannar tills på måndag. Ikväll blir det burgare med Linda och hennes kille Andy som är på besök innan kvällen avslutas med basket - Go Celtics! Jag lovar att uppdatera lite bättre efter att Johanna har åkt hem. Vill ju såklart umgås med henne så mycket det bara går. Emmas mål med att vi skulle vara så trötta på varandra att vi inte ville ses förens i juni när hon åkte hem funkade inte riktigt, så vi får väl se om det stämmer när Johanna åker.. har dock svårt att se det!!  

Annan kul grej som innebär att mitt liv den kommande tiden har blivit ytterligare liiite klarare.. Jag kommer spendera hösten på PwC i Stockholm, där jag kommer att skriva mitt examensarbete inom skatt. Jag blev superglad när de ringde och meddelade att de ville erbjuda mig en plats idag. Detta innebär dessutom att jag tiden innan min examen nu kommer ha förmånen att testa på livet på domstol, advokatbyrå och revisionsbyrå! Förhoppningsvis kommer det hjälpa mig att klura ut vad jag faktiskt vill jobba med (yeah right)!

Ha nu en bra easter!